Hövdingens stolta monument grav för envar i fyra tusen år
förf: Klaus Ebbesen

Tusen år före de egyptiska pyramiderna byggdes i Danmark 27.000 stenkammargravar under loppet av några få generationer. En prestation som förutsätter ett samhälle där män med makt kunde få andra att arbeta åt sig.

Idag återstår en tiondel av Danmarks ursprungliga stenkammar- (megalit-) gravar; dvs ca 3000 dösar och gånggrifter. Stenarna från de övriga har gått åt till kyrkor, järnvägar, vägar mm.

Åkerbruket kom till Danmark strax efter 4000 f Kr. Då krävdes det att människor samverkade och planerade sitt liv noggrannare än tidigare. Det gick inte att som påjägarstenåldern leva ur hand i mun. Tiderna för sådd och skörd skulle hållas och på våren måste det finnas nog med utsäde.

Några sattes att passa svinen och oxarna. Andra, kvinnor och unga flickor, gjorde lerkarl. Männen skaffade flinta och tillverkade redskap. Tillsammans byggde man hus, inhägnade markerna och bärgade skörden.

Under bondestenålderns första århundraden fick också vissa personer mer makt än andra. De ledde och fördelade arbetet och disponerade stammens överskott. Skulle det förhandlas med grannstammar var också det deras uppgift. Viktigast av allt var att dessa män fungerade som präster, något som gav dem inflytande och status. Till deras ära byggde stammens medlemmar de stora gravarna.

Föregångare: träkistor
I...

Bara axet eller hela strået, två sätt att skörda säden
förf: Helle Juel Jensen

Blankslitna flintspån avslöjar under mikroskopet vad som fanns på åkrarna på stenåldern och hur säden skördades. Frågor kring åkerbrukets införande i Danmark har alltid intresserat forskarna och livligt diskuterats.

De flesta kan enas om när de första tecknen på jordbruk visade sig, men det råder fortfarande skilda meningar om vilken betydelse den nya näringen hade i förhållande till jakt, fiske och insamling av vilda örter, dvs det som folk tidigare livnärt sig av.

Diskussionen har t ex rört sig om den tidigaste sädesodlingen. Hur viktig var den? Hur odlade och skördade man?

Bristen på fina boplatsfynd med ben och sädeskorn gör det svårt att rekonstruera steg för steg vad som hände under denna viktiga övergångsperiod.

Många indirekta vittnesbörd har därför dragits fram för att underbygga argumenteringen: pollenstudier, fynd av sädeskorn, årderspår i marken, jordmån, bebyggelsetäthet osv.

Slitna flintspån
En hittills förbisedd kategori fynd är flintspån, som används som skäror under trattbägartiden (dvs de första böndernas tid). Spånets egg harblank, nästan som polerad yta, som måste uppkom-mit då säden skurits på åkern. Detta syns med blotta ögat.

Men mikroskopiska undersökningar och praktiska experiment med kopior av skäror, har givit oss ytterligare upplysningar. Av spåren påflintspånens ovansida ser man att de...

De nordiska långhusen har en svindlande historia
förf: Poul Otto Nielsen

Att människor bodde i välbyggda hus på bronsåldern och järnåldern har länge varitkänt. Liksomattdetfunnits sk långhus redan på stenåldern. Men hur långt tillbaka i tiden har folk egentligen bott på detta vis i Danmark?

Även om det i Danmark är gott om boplatser från bondestenåldern (ca 39001700 f Kr) är vår kunskap om den tidens bostäder fortfarande väldigt begränsad. Vissa byggnader, som arkeologerna ansett vara typiska, har omvärderats eller diskuteras just nu ivrigt. Ett exempel är anläggningarna vid BarkaLrpå Djursland, som visade sig vararester av långhögar, dvs en slags gravar, från tidig bondestenålder.

På sistone har det trots allt gått att i någon mån få även de tidigaste bönderna "under tak". Arkeologerna har grävt ut små anläggningar med bågformig (D-forrnad) plan. Men de bör snarare betraktas som hyddor än som hus. Dessutom har man både i Danmark och i Sverige husgrunder med oval botten och spår av en rad takbärande stolpar. Är detta upprinnelsen till de nordiska långhusen?

Vi måste göra fler undersökningar innan vi säkert kan svara på den frågan och har skaffat oss en klar bild av husen och deras utveckling genom bondesten ålderns äldre del, 3900-2800 f Kr (dansk trattbägartid) . Med långhus menas hus med...

Det äldsta bondehuset går bra att bo i
förf: Harm Paulsen

När "långhusen" på friluftsmuseet visade sig vara gravar, fick man lov att skrota dem. Och mer övertygande långhus hade Iyckligtvis just upptäckts på Bornholm. På friluftsmuseet Hjerl Hede i Nordvestjylland finns en liten rekonstruerad boplats från bondestenåldern. Under sommaren demonsterardärenliten skara människor, klädda i skinnklädero stenålderns teknologi för besökande.

Två "långhus" har i åratal fått illustrera hus folk bodde på den tiden. De uppför-des på 1960-talet efter fynd som gjorts av P V Glob vid Barkzr på Djursland. Idag har långhusen vid Barka har visat sig vara långhögar, dvs ett slags gravar. Nya förebilder måste alltså hittas.

Och de kom i dagen helt lägligt vid Limensgård och GrZdbygård på Bornholm (se sid 10). Samtidigt med att husen därgrävdes ut gjordes planerna upp för en rekonstruktion på Hjerl Hede .

Meningen var att huset skulle byggas i forntida material och med den tidens teknik, något som dock bara delvis kunde förverkligas. Bygglaget bestod av ett 20-lal unga människor, som själva skulle bo i huset när det stod klart.

När vi rev det 20 år gamla BarkaLrhuset såg vi att nästan alla stolparna var så gott som bortruttnade underjordytan. Nu gällde det alltså att satsa på hållbarhet. Därför byggdes det...

De första bronssvärden som tillverkades i Norden
förf: L Wincentz

Hösten 1993 fick barnen Line och Torben i Dystrup i Djursland en dag syn på något ovanligt på potatisupptagarens transportband. Ettstycke metall, som fick föija med hem i fickan för avtvättning och närmare påseende. Efter ett par dagars betänketid kontaktade familjen Djurslands Museum i Grenaa. Telefonsamtalet avslöjade att det måste vara en bit av ett bronssvärd som barnen hittat.

Det blev upptakten till ett helt äventyr för dem och en ovanlig upplevelse även för oss arkeologer som fick gräva ut det hittills största samlade fyndet av bronssvärd från tidig nordisk bronsålder.

Det som barnen hade funnit,var handtaget till ett så kallat fullgreppssvärd (=hela handtaget är av brons) från ca 1600 f Kr. Klingan var böjd och nyligen avbruten av ett jordbruksredskap.

En undangömd skatt?
Trots de mer än 3500 åren i jorden var svärdet ovanligt välbevarat. Vi tänkte därför strax att det kunde härstamma från en skattgömma Flera bronsföremål som ligger tätt ihop brytes nämligen ned långsammare än enstaka, som inte på samma sätt mättar den omgivande jorden med kopparföreningar.

Då det inte fanns några spår efter anläggningar i marken, där svärdet legat, var det som upplagt för en metalldetektor att leta efter resten av det och om möjligt...

Oxarnas fotspår syns ännu i åkern vid Bjerre Enge
förf:

I arkeologin kan allt ske. Aven det minst lovande sökschakt kan avslöja något oväntat, kan visa sig vara en guldgruva för vetenskapen. Som t ex vid Bjerre Enge i Thy. Formad av havssaltets rörelser i marken ligger Hanstholmknudens väldiga kalkformation i norra delen av Thy - en östvästgående rygg som skiljer Nordsjökusten från lägre områden söder därom.

På strandängarna som nu är uppodlade har det bara en gång tidigare gjorts fynd som arkeologerna funnit intressanta. 1875 upptäckte man nämligen en stensatt grav från romersk järnålder på toppen av en strandvall.

Uppe pådenlångsträcktahöjdens sydsida ligger däremot järnålderns talrika boplatser och gravar sida vid sida med bronsålderns gravhögar. Här trodde vi också att bronsålderns boplatser skulle ligga, ända till den dag då det oväntade skedde:

En förening på orten hade planer på att anlägga en motorbana i det låglänta området söder om Hanstholmknuden. Folk från Museet for Thy och Vester Hanherred i Thisted besiktigade därför pliktskyldigast och utan större förhoppningar området en dag våren 1990. I stället för en motorbana har vi nu här Danmarks bäst bevarade bronsålderslandskap.

I över 2000 år hade det sovit sin Törnrosasömn, skyddat av lager av flygsand och högt grundvatten, men skärvor och flintavfall vittnade om att här...

Sorte Muld, Ribe, Dankirke, här mötte nordbor kontinenten
förf: Stig Jensen

Om vi tänker på att många av dessa forntida marknadsplatser först dykt upp på senare år och ofta av en slump, måste vi räkna med att det kan komma i dagen många fler betydelsefulla sådana platser i framtiden". Utforskningen av handeln på j ärnåldern är ett av de områden där stora landvinningar har gjorts de senaste 25 åren.

I Johannes Brøndsteds mer än 30 år gamla verk letar man förgäves efter begreppet handelsplats. Handeln under romersk järnålder inskränkte sig enligt honom till importgods. Han räknade dock med att de danska öarna kan ha fungerat som "mellanstationer för transithandel".

Fyndmaterialet från folkvandringstid var ännu 1960 så sparsamt, att Br0ndsted såg sig nödsakad att "lägga" handelsrutterna utanför Danmark. Idag är undersökningsnätet mycket mer finmaskigt i och med att museerna ute i landet själva gör utgrävningar.

Detta tillsammans med nya undersökningsmetoder - inte minst metalldetektorerna - har mångdubblat fynden av föremål som har med handeln och hantverk att göra (t ex Vang Petersen 1991).

Begreppsförvirring?
I facklitteraturen möter man en hel uppsjö begrepp: handelsplatser, central-platser, marknadsplatser, omlastnings-platser, emporia samt rikedoms- och maktentra, för att bara nämna de oftast använda beteckningarna, vilkas betydel-se vid närmare påseende i stort sett täc-ker varann.

När...

Hövdingen skymtar i vimlet på marknaden
förf: C Fabech /J Ringtved

Gudme. Amatörarkeologen och kammarherren Frederik Sehsested bodde på godset Broholm i mitten av 1800-talet. Hans flitiga insamlande av fornsaker, resulterade i ovanligt många tidiga guldfynd från just denna ort. På senare tid har man tack vare metalldetektorer hittat många nya fantastiska ädelmetallföremål, vilket i sin tur har lett till en lång rad nya arkeologiska

Vi anar idag ett yngre järnålderssamhälle med egendomslösa och fattigbönder i rangskalans ena ände och stormän och kungafamiljer i den andra. Och det är de rika guldfynden som visatvägen till hövdingasätena.

Tack vare nya fynd och metoder har danska arkeologer på senare år kunnat fördjupa sina kunskaper om yngre järnålder och äldsta medeltid i Sydskandinavien.

Medeltidens kungar, som tidigare endast skymtat i sagor och historieböcker, träder nu fram på den arkeologiska scenen vid sina kungsgardar, kungahallar och gudahov och spelar sin roll i spelet om det danska rikets tillkomst.

Detta har väckt nytt liv i diskussionen om hur det kan ha varit på järnåldern. Om man även där kan urskilja ett dylikt maktens landskap.

Tidigare antog man t ex att lösfynd av vapendelar och smycken kom från förstörda gravar eller gömda skatter. Men nu har det visat sig att många föremål av brons, silver och...

Vitamininjektion eller djävulens påfund?
förf: Peter Vang Petersen

I Danmark är det inte förbjudet att använda metalldetektorer. Och de många fynd som gjorts med deras hjälp har revolutionerat järnåldersforskningen, anser Peter Vang Pedersen.

Metalldetektorn är det nyttigaste redskap som arkeologerna har fått sedan grävmaskinerna gjorde sitt intåg på 1970-talet. Så enkelt kan de sista 20 årens danska erfarenheter av detta elektroniska hjälpmedel sammanfattas.

I motsats till i Sverige har denna metod att lokalisera forntidsfynd fått lov att utveckla sig till en betydelsefull del av det antikvariska arbetet.

Nog för att danska arkeologer var bekymrade då de första detektorfynden dök upp. "Den har fan skapat" skrev Skalk t ex om detektorn, när en samling präktiga bronsyxor och guldringar upptäcktes i en jylländsk skog 1983.

Men gravplundring och nattliga besök på arkeologiska utgrävningsplatser har vi faktiskt inte behövt uppleva i Danmark. Den sortens Ijusskygga verksamhet är det riskabelt att ägna sig åt i det öppna danska landskapet, där traktens bönder och amatörarkeologer håller noggrann uppsikt.

Stor succe i Danmark
Hemligheten bakom detektorsuccen i Danmark är först och främst landets gamla lag om danefa~, vilken allt sedan medeltiden har slagit fast att forntidsfynd av särskild sällsynthet och värde ska överlämnas till staten.

Lagen förmenar alltså inte medborgarna nöjet att samla...

Fotevikens fem skeppsvrak har nära släktingar i Danmark
förf: Ole Crumlin-Pedersen

In i historiens rampljusträder Foteviken för första och enda gången, då det 1134 utkämpades ettvåldsamt slag här mellan danske kungen Niels och hans släkting och rival Erik Emune.

Foteviken innanför Skanör är den enda lite större viken på Skånes västkust, som ger lä för vindar från alla håll. Därför har den antagligen i alla tider tjänat som ankarplats för skepp, som förde varor till och från inlandet, det rika och tätt befolkade Söderslätt.

Niels och Erik hade haft flera sammanstötningarsedanErik 1131 låtitutropa sig till kung först i Skåne och senare i Jylland. Deras första sjöstrid stod 1132. Kung Niels kom året därpå seglande och tvingades i land av Erik och hans män nära Skuldelev i Roskildefjorden. Till vintern 1133-34 slog sig Erik ned i Skåne och tog sig kungliga rättigheter, t ex att som en förberedelse för den slutliga uppgörelsen skriva ut folk till staden Lunds försvar.

Avgörandet kom den 4juni 1134. Kung Niels hade uppbådat hela den danska ledungsflottan och kom nu seglande med denna väldig styrka och steg i land vid Fotevik. Erik mötte dem med 300 ryttare och drev dem på flykten.

Historikern Saxo, som skrev på latin, kallade slaget för pugna forensis, dvs slaget vid...

Folk har inte blivit längre under årtusendenas lopp
förf: P Bennike/U Hagberg

Kortväxt och med evig tandvärk. Den överraskande bilden av den danske vikingen har dagens osteologer kommit fram till. Det är inte den enda av våra föreställningarom forntidens människor som nu omvärderats. I mer än hundra år har skelett från arkeologiska utgrävningar lämnats till Anatomisk Institut på KXbenhavns Universitet och det är här som de stora och enastående skelettsamlingarna från Danmarks forntid och medeltid kan studeras av antropologer, läkare och tandläkare från både in- och utland.

Vi kan till vår glädje konstatera att den kunskap vi har om den danska forntidsbefolkningen har ökat ganska mycket de senaste 25 åren framför allt när det gäller vissa perioder av stenåldern.

I publikationen "Prehistoric Man in Denmark", som kom ut på 50-talet, fanns det endast fyra skelett från var och en av dessa perioder, medan det idag finns 50-100 skelett från mesolitikum och ca 50 från tidigneolitikum. Ökningen beror framför allt på utgrävningarna i Vedbazk i Nordsjaelland 1974-76 med inte mindre än 23 gravar.

Långsamt börjar en bild av de första människorna i Danmark växa fram. Nu vet vi t ex att människorna ändrade utseende från mesolitikum till neolitikum. Ben och kranier blev smäckrare och tänderna mindre.

Kraftig och muskulös
En...

Hur landskapet förändrats, en komplicerad historia
förf: Bent Aaby

En viktig frågaförarkeologer och naturvetare är hur människor påverkat skogen genom tiderna. Idag vet vi attdet varit olika från trakt till trakt och från tid till annan. För 25 år sedan trodde man, utifrån den tidens fåtaliga pollenanalyser, att östra och norra Danmark med sina bördiga jordar förändrats på ett sätt under tidernas lopp och Vestjylland med sina sandiga och näringsfattiga jordar pa ett annat. Sedan dess har analyser av framför allt pollenkorn från större sjöar och mossar gett oss överraskande resultat.

Bok redan på bronsålder
Helt nya upptäckter gjordes t ex beträffande Sydsjällands bördiga marker, när Holmegards mosse undersöktes. En rad C 14- dateringar slog fast, att trädslaget bok började breda ut sig redan under äldre bronsåldern, dvs ca 1400 f Kr, för att ett par hundra år senare expanderade kraftigt och under senare delen av bronsåldern bli det dominerande trädslaget. Dess förinnan hade forskarna tänkt sig att boken fått fotfäste på danskt område först vid järnålderns början.

Även dateringar från andra håll visar bokpollen från äldre bronsålder. Men på många håll spelar boken en underordnad roll under yngre bronsålder och äldre järnålder, även om jordmån och klimat varit gynnsamma. Detta gäller bland annat Als i Sydjylland.

Olika hårt...