Forskningen som museum (1-03)

Vad ska ett museum vara? Den debatten har, ja nästan rasat i Svenska Dagbladets spalter sedan strax före jul. Vem kunde ana att museifolk och arkeologer besitter en sådan passion. Chefen för Historiska Museet i Stockholm tyckte inte att han behövde alla sina arkeologiska specialister utan ville sparka dem och i stället föra in samtiden i det förhistoriska arvet.

När man studerar arkeologi brukar detta heta att man alltid måste se det arkeologiska materialet och de tolkningar man gör genom sin samtids glasögon. Det är ju ganska självklart, så fort man blivit medveten om detta. Om Bäckaskogskvinnan i Skåne hade en jaktutrustning med sig i graven var hon förstås en man, ända tills vår tids arkeologer förstod att så inte var fallet. I vår tid jagar inte kvinnor, i alla fall ganska få.

På något obegripligt sätt skulle denna medvetenhet nu impliceras på Historiska Museets utställningsverksamhet.

Och bevekelsegrunden för denna nya hållning skulle, om jag inte missförstått det hela, vara att få nutidens människor engagerade och i högre grad besöka museets utställningar, med eller utan fri entré. Vem vill inte det? Här besjälas säkert både arkeologer och museifolk av samma ambition. Vilket är då det säkraste kortet att få människor nyfikna och tillströmmande?

Mitt svar kan förefalla tvärsäkert och kommer sig av den erfarenhet jag har som forskningsförmedlare i form av redaktör för Populär Arkeologi. Så kallade vanliga människor är oerhört intresserade av forskarnas verksamhet. Samtidigt har många en föreställning om att detta med forskning är så komplicerat att de aldrig kan förvänta sig att begripa.

Den verkliga utmaningen för museerna, anser jag, är att koppla ihop den pågående forskningen med museibesökarna och museernas verksamhet. Det är denna dynamik som kan göra museerna levande. Ingenting är så levande som den pågående forskningen! Med sin ständiga omtolkning och omvärdering av vår historia ställer den inte bara den, utan också vår tid i ny dager.

Så släpp fram forskarna och forskningen på våra museer! Stärk deras roll och inflytande. Kanske skulle detta kräva att museernas magra departement, Kulturdepartementet, måste bytas ut mot det mer muskulösa Utbildningsdepartementet som huvudman.

Gör det i så fall!


Birgitta Gustafson
redaktör