|
Prenumerera!
Beställ
nr 2-99!
Innehåll
nr 2/99:
Arkeologi i
trädgården
KJELL
LUNDQUIST
Arkeologer i
trädgårdssängarna...
KATARINA
FROST
Livias
trädgård i Rom
LENA
LANDGREN
Ärtan här
sedan
stenåldern
ANN-MARIE
HANSSON
Estrid
- Jarlabankes farmor
LARS
ANDERSSON
Berättelser
bevarade i sten
KERSTIN
CASSEL
Tillverkades
Buddhan på Helgö?
EVA
NORDENFELT
Wushanmänniskan
människoapa
eller urmoder?
JERRY
HELLIKER
Omslag:
Vallmo en av de
äldsta växterna
Foto: Mårten Hammer
Nr
3-99
Nr
1-99
- Du är
besökare
!
|
En
forntid utan blommor?
För något år
sedan kom en rapport om att man funnit och
börjat att undersöka kejsarinnan
Livias antika trädgård i Rom, ett
spännande och viktigt arkeologiskt
fynd.Tidigare har arkeologer undersökt
romerska trädgårdar i Pompeji och i
England. På Sri Lanka har man gjort
omfattande undersökningar av
palatsträdgården vid Sigria. Annars
har trädgårdar knappast varit
något arkeologer intresserat sig
särskilt för.
En typisk bild är kanske den när man
undersökte delar av trädgården
till Uppsala slott, en av de betydelsefullaste i
1500- och 1600-talens Sverige, så
grävde man endast igenom jordlagren och
konstaterade att trädgården låg
ovanpå äldre medeltida hus och
kvarter! Det är en stor brist att vi i
dagens arkeologi varken arbetat med
trädgårdar eller ställt
frågan om det funnits
trädgårdar under äldre tider.
Detta har i sin tur givit bilden av en mycket
grå, trist och allvarstyngd forntid. En
forntid utan färg, dofter och njutning.
Har det luktat något så har det
varit sura och trista dofter av matavfall och
förruttnelse. Människorna levde sitt
karga liv i små grå hyddor och hus,
utan en enda blomma i sikte. Äldre tiders
människor verkade inte ens ha någon
glädje av våren, trots att vi
fortfarande sjunger den drygt 300-åriga
psalmen Den blomstertid nu kommer... på
skolavslutningarna. Vi vet att stormakttidens
människor längtade till naturens
skönhet. Det är en trädgård
prosten Kolmodin beskriver i sin psalm, men
också den nyttiga åkern. Skulle
upplevelsen av blommor, frukt och naturens prakt
först höra det tidiga 1600-talet till?
Inte troligt.
Visst fanns trädgårdarna, men hur
såg de ut? Den bild vi ger av forntiden,
medeltiden och stormaktstiden är i allt
väsentligt ett resultat av våra
frågor. Ställer vi inte frågor
kring trädgårdsväxter, finner vi
dem inte heller i det makrofossil material, som
ger så mycket kunskap om växter som
fanns under forntiden. Vi känner
sädeslagen och t.ex hampa, som når
hit under olika perioder av forntiden, men
när kom selleri, fänkål,
rabarber och lök? Det vet vi egentligen
inte . Beror det på att vi inte letar
efter och hittar dem i analyserna eller på
att de inte funnits? Kan det vara som med de
arkeologiska undersökningarna för den
nya E22:an utanför Kalmar, att man tolkat
fynd av johannesört och ginst i
järnåldershus, som växter som
kommit från ett ängsbruk. Är
ängen var tidigaste
trädgård?
Vilken betydelse hade trädgården
för människorna? Ser vi till
aristokratiska miljöer flnner vi att
trädgårdar alltid haft stor
betydelse. Trädgården gav
möjligheter till upplevelse, men
också till eftertanke och informella
samtal, här har idéer och tankar
fötts i en prestigefylld miljö.
För bönder förefaller nyttan ha
varit det viktiga; frukt och grönsaker
odlades, men sådde de inte också
blomrnor enkom för ögats fröjd i
sina trädgårdar?
Det nyttiga betonas, men sällan det
sköna. Här möter vi ytterligare
en frågeställning, den om den
mänskliga värdigheten -
människovärdet. Jag tror att
trädgården vid torparstugan,
soldattorpet eller gruvarbetartorpet kanske
bättre än något annat i denna
miljö uttrycker en längtan efter ett
värdigt liv.
Min vision är att trädgården och
dess frågeställningar blir en lika
naturlig och integrerad del i de arkeologiska
undersökningarna, som t.ex. att analysera
förhistoriska husgrunder, studera
rumsindelning eller äldre tiders
hägnadssystem och odlingsrösen,
för att skildra människornas
försörjning. För att finna svar
måste man ställa frågor.
Arkeologi om trädgårdar och parker
kommer att ge oss en oändligt mycket rikare
kunskap om forna tider och människornas
längtan efter ett värdigt liv.
Gert Magnusson
är docent i arkeologi och
gästkrönikör
|
