Prenumerera! Beställ nr 2-05! Läs 200 ord... Innehåll nr 2/05: Varför är arkeologi kul? Birgitta Gustafson Den romerska villan i Mediana Maria Gustavsson och Linda Wåhlander Hällristningarnas helyllemän Annika Larsson Nej, Tutankhamun blev inte mördad Birgitta Gustafson En vit fläck på kartan - Taklamakanöknens bronsålder Richard Holmgren Japans enlevering av solgudinnan Curt Roslund, Jöran Roslund och Yasmine Kristiansen Arkeologi - ämnet som blev kul Cornelius Holtorf Borgholms slott grävs ut på nytt Magnus Stibéus Vem var kvinnan i en av våra rikaste gravar? Lotta Fernstål Den romartida mångsysslande bonden i Öggestorp Leif Häggström Nyupptäckt hällristning visar 82 skepp och 1179 skålgropar Sven-Gunnar Broström Böcker Sedan sist Attila Omslag: Borgholms slottsruin foto: Jim Rudolfsson Föregående nummer Nr 1/05 Nr 4/04 Nr 3/04 Nr 2/04   Varför är arkeologi kul? Vilken är arkeologens uppgift och roll gentemot allmänheten? Den frågan tar forskaren Cornelius Holtorf upp i sin krönika. Han menar att den popularisering som ämnet genomgått sedan 1800-talet, då den välutbildade medelklassen lade grunden till detsamma, nästan inte alls har påverkat verksamheten hos de största arkeologiska institutionerna. De professionella arkeologerna har inte förstått det mervärde som man kan tillföra samhället, menar krönikören. De borde mera ta tillvara sitt ämnes popularitet. Vet arkeologerna egentligen varför människor tycker att arkeologi är kul? undrar han. Hans recept är att forskarna i högre grad borde erbjuda allmänheten att vara med i forskningen och delta i den arkeologiska processen. Just detta är förstås Populär Arkeologis ambition som efter förmåga försöker medverka till ett sådant deltagande. Ett exempel är de amatörarkeologer som i sommar kan delta i spännande utgrävningar i Sibirien tillsammans med forskare. Detta ska vi självfallet rapportera om i höstens nummer. Vår ambition är också att ge insikt i den arkeologiska forskningsprocessen genom att göra den tillgänglig för så kallade vanliga människor. Men, det finns också en risk för att populariseringen blir så förenklad och spektakulär att den tappar sin förankring i forskningen. Ett sådant exempel är ett amerikanskt tv-bolags försök att berätta om de nyligen företagna undersökningarna av den egyptiske faraonens Tutankhamun mumie, vilken av ett vetenskapligt team i början av året skannades med hjälp av en datortomograf (se sidan 11). I sin vilja att dramatisera hade man tagit modern expertis till hjälp, en kriminalare och en profilerare från FBI. De kom fram till att Tutankhamun sannolikt blev mördad och denna teori lanserades i programmet. Nonsens, svarade det egyptiska vetenskapsteamet argt, det finns inga sådana bevis i vårt material. Kanske bör man vara försiktig med att applicera vår tids kriminalteorier på en 3 000-årig historia. Det har sina sidor att försöka dramatisera och väcka människors intresse. Här måste ett nära samarbete mellan populärvetenskap och forskare hitta en form som är hållbar. Den diskussionen ska vi fortsätta i Populär Arkeologi framöver. Nu önskar vi trevlig läsning med detta sommarnummer och välkomna tillbaka i höst! Birgitta Gustafson redaktör   Copyright: Populär Arkeologi 1983 Redaktör: Birgitta Gustafson